Cocos kursdagbok oktober 2008


Vi har börjat en allmänlydnadskurs. Anledningen till det är att Cocos har svårt att koncentrera sig på sådant som hon egentligen kan när det händer något i omgivningen. Hon är lite av en doktor Jekyll och Mr Hyde. Är det bara hon och jag så kan hon massor och lyder direkt men ser hon ett gäng barn som leker eller ser och hör hon en hund så tappar hon alla kunskaper. Då vill hon bara skynda sig dit. Hon är oerhört uppmärksam på sin omgivning och miljön runt henne och mindre uppmärksam på mig. Jag har också kämpat med att försöka få henne att inte dra i kopplet på vanliga promenader och tro mig, större utmaning har jag nog aldrig haft med någon av mina andra hundar. Jag har provat med det mesta men inget tycks hjälpa....hon har bråttom, bråttom framåt. Hon vet att hon inte får dra men hon glömmer bort det hela tiden. Möjligen hade jag en liknande utmaning med min bouvier Zoya när hon jagade kaniner titt som tätt. Det var också en sak som med mycket träning ändå inte gick att stävja ordentligt. Det hjälpte inte att vi kom 1:a (183 p) av 15 startande ekipage i lydnadsklass 2 för hon visste precis när det var tävling, träning och när det var "fritid". Det var under sin fritid hon passade på att jaga kaniner (och ni som bor i Skåne vet att det finns väldigt mycket kaniner överallt här). Då hjälpte inga lydnadsmeriter inte!

Första kurstillfället - köttbullens betydelse?

Idag började vi vår kurs tillsammans med Cocos kompis Assar (borderterrier) och hans husse. Vi var totalt nio ekipage på kursen och alla hundarna hade varierande ålder. Våra kursledare har erfarenhet av just Kerry Blue så det är ju extra bra. Kursledare Agneta är ägare till två Kerrysar och har haft många Kerrysar genom åren och kursledare Lisa umgås med nämnda Kerrysar och känner dem väl. Hur gick det då? Jo, det gick ganska bra för Cocos och mig om jag hela tiden lockade med köttbullar. Jag var nästan tveksam till att ge Cocos middag eftersom hon åt rejält med köttbullar under kursen. Det gäller ju att hålla engagemanget uppe och då gäller det också att presentera dessa köttbullar (skurna i små bitar så klart) ideligen för att hon inte ska tappa intresset och istället titta på omgivningen. Hon märker om jag slappnar av det minsta och då vänder hon sig mot annat i närheten så det gäller att jobba hela tiden. Vi övade inkallning och då skulle hon springa i en "gång" med hundar på varje sida om sig och det gick bra, hon kom som skjuten ur en kanon till mig och....köttbullen. Vi övade platsliggning och hon skulle ligga kvar och det gick bra, hon var faktiskt riktigt duktig eftersom de andra ägarna i vår fyramanna grupp stod kvar och lockade sina hundar med godis för att de skulle lägga sig. Cocos låg kvar trots att jag stod en bit ifrån och på varje sida om henne fanns godis och hundar. Halsen var lång som en giraff mot dessa godisätande hundar och hon funderade nog flera gånger på att lätta en aning från marken men hon låg kvar. Då var jag en nöjd matte:-) Vi övade hopp över hinder och det gick bra, förutom att hon en gång sprang runt hindret istället för att hoppa över det. Hur högt det var? Tja, cirka 2 decimeter!   

För Assar gick det också bra, han är bara 7 månader och han är på god väg att bli riktigt duktig. Hans husse började med korv och när den tog slut så delade Cocos med sig av sina köttbullar, som Assar föredrog mer än korven enligt husse. Det gjorde nog Assars husse också eftersom han tydligen stoppade i sig några köttbullar själv under övningen, på det viset fick de avsluta kursen utan att muta med något gott.....och det var en utmaning. Det var två nöjda hundar som åkte hem efter kursen. Om de var nöjda med övningarna eller med att de var mätta i magarna av all muta kunde vi inte lista ut. Till nästa gång ska vi öva på att "ligga snabbare" eftersom Agneta tyckte att Cocos la sig lite väl långsamt för att vara en Kerry. Vi ska öva på att spotta ut godiset (köttbullar eller vad man nu väljer) istället för att ge godis med handen eftersom hunden då får bättre kontakt med ögonen, annars tittar bara hunden på handen. Detta blir en liten utmaning i sig eftersom Cocos och jag har övat på detta och jag tycker att det går....sådär. Hon ser absolut inte var godiset hamnar, godiset trillar ner på marken och jag har en hund som spårar godis på marken ett bra tag efter det. Till slut ska jag försöka öva på att inte vrida mig mot Cocos när hon sitter "fot" ....jag ska vara rak i ryggen. Det är ju detta som är vitsen med en kurs - att man får hjälp med att korrigera sig själv och sina beteenden samtidigt som man övar sin hund i den viktiga kontakten med sig själv.....eller är det kontakt med köttbullen måntro?

Andra kurstillfället - voffor gör ho på detta viset?

Vid detta kurstillfälle hade vi bra väder och det kan man inte säga om förra gången då det regnade hela tiden. Dagens muta bestod av hot dogs i små , små bitar. Det var tydligen helt ok med hot dogs för Cocos del. Efter att ha övat hela veckan på att spotta ut mutan så tittar Cocos rakt upp i mina ögon ganska ofta för hon har redan hajat att godiset numera har förflyttat sig. Idag lyckades hon dessutom ta lyra två gånger när en pytteliten bit hot dog kom farande från mig. Vi blev nog förvånade över det båda två. Dagens övningar gick bra, hon låg still på platsliggningen, hon kom som ett skott på inkallningen och hon hade kontakt med mig när jag hade hot doggen i beredskap. Men...... När jag kopplar av och vi ska gå normalt utan lock och pock och hot dog och sätta hundarna i en krok i marken för att ta en liten fikapaus.....då kommer de små hornen fram i pannan på henne. Om det då är ett par av de andra hundarna som busar lite eller skäller så är de hotta doggarna tydligen iskalla för henne. Då är det bara lek och dra i koppel som gäller. Jag tror inte ens hon skulle bry sig om mig om jag så presenterade en muta i form av helstekt gris just då. Alltså kan jag inte koppla av om jag vill ha kontakt med min hund?

En annan sak, som inte alltid fungerar och som inte bara gäller Cocos utan även gäller de flesta hundar jag känner till, är tillfällig dövhet. Hon kan mycket väl ordet "sitt" och hon vet att hon ska sitta vid min vänstra sida. Det har ALDRIG kommit godis farande utan att hon suttit om jag sagt "sitt" - ändå står hon där ibland och glor på mig som om hon aldrig hört ordet förr. Känner ni igen det? Jag säger som rumpnissarna: "Voffor gör ho på detta viset?" Förra gången kunde jag kanske skylla på att det var blött i gräset så att hon tyckte att det var obehagligt att sitta ner. Det har jag hört att hundägare brukar skylla på så det kanske jag kan ta till. Eller att tiken löper så hon inte vill sitta. Men vad skyller jag på idag då? Inget regn och inget löp... Nåja, jag är ändå rätt nöjd med henne idag och hon fick mycket beröm. För Assar gick det också bra idag och han var duktig, dessutom hade han korv kvar efter kursen denna gång och det berodde nog på att han fick behålla den själv. Det som möjligtvis skilde Assar från resten av gruppen var att när det var slut och vi satte oss för en samling (då ska hundarna ligga still medan vi pratar) så var Assar superpigg och hade inte tacklat av det minsta. Faktiskt något lite piggare än Cocos. Jag som trodde att jag hade en "kronisk duracell" i min Cocosboll.....vissa stunder får man helt enkelt omvärdera sin hund. :-)


Cocos och Assar övar på platsliggning

Tredje kurstillfället - periodare?

Idag var jag tveksam om jag skulle gå på kursen eller inte eftersom jag är rejält förkyld, så förkyld som män brukar bli :-) Eftersom Cocos var lite väl understimulerad efter mattes krassliga dagar så var det lika bra att göra något roligt med henne och efter pressad vitlök, c-vitamin och en Ipren så kände jag mig genast bättre. Cocos har verkligen blivit duktig på att fånga den lilla, lilla korvbiten i luften nu. Men så har vi tränat på det också och jag vill påstå att hon tar lyra på korvbiten ungefär 70 gånger av 100 nu. På kursen är hon fortsatt duktig om hon lockas med korv men ganska omöjligt okoncentrerad om hon tappar fokus på korven eller på mig som har korven för all del. Hon har alltid varit superduktig och säker på platsliggning eftersom vi har övat det sen hon var liten. Jag har lagt henne i olika miljöer, gått en bit ifrån henne och med det försökt att lära henne att om hon ligger kvar så får hon godis när jag kommer fram till henne igen. Hon har också varit mycket duktig på att sitta kvar när jag går en bit för att sedan kalla in henne igen. Nu helt plötsligt har hon blandat ihop dessa saker. Nu lägger hon sig en kort stund efter att jag börjar att gå ifrån fast jag sagt sitt. Man kan tydligt se att hon faktiskt är osäker på dessa saker för hon sänker öronen och huvudet lite där hon sitter som att hon är på väg att lägga sig fast inte riktigt vet vilket jag egentligen menade. Just för att hon förmedlar denna osäkerhet förstår jag att det gäller att ha tålamod och ge henne stöd så att vi kommer över denna period. Det sa nämligen kursledaren Lisa idag, att detta brukar vara en period och då tänker jag ta det som att hon är i DEN perioden nu. Men vi ska träna oss ur den.

Idag provade vi på några små hopp över mycket låga hinder och av någon anledning tycker hon att det är lite läbbigt tills hon har provat och sett att det går jättebra. Hm...inte alls Kerrylikt att springa runt ett hinder på en decimeter istället för att ta den kortaste och snabbaste vägen över. Visst, hon är jäkligt snabb runt hindret måste jag säga men det är ett ovanligt val för rasen. Kan ni gissa vad vi ska göra? Ja, det ska vi också träna på. Assar då, hur gick det för honom? Jo, det såg mycket bra ut och han är verkligen duktig. Han tog definitivt den kortaste vägen över alla hinder och det såg ut som att han hade gjort det även om hindret var högre än vad han är. Riktigt terrierlikt och allt för korven. Vad jag kan se är han inte inne i någon period - än. Jag skulle vilja rekommendera en liten kurs till alla men särskilt till unghundsägare, alltid lär man sig något och det är en rolig aktivitet för hunden. Man kan gå en kurs då och då så att man hittar på något tillsammans med sin hund. För er som bor i Helsingborgstrakten finns www.hundenifokus.com och det är där vi går, i alla fall den här perioden.

  Fjärde kurstillfället - anpassningens tjusning

När jag nu uppmanade er läsare och hundägare förra gången att gå en kurs så vill jag passa på att säga att ni bör dessutom hitta instruktörer/kursledare som kan anpassa sig till den ras du har. Anpassning är en konst, det går nämligen inte alltid att köra samma metod på alla raser för att nå ett mål. Det är inte troligt att man kan använda samma metod av inlärning till alla olika moment på en schäfer, kerry och en whippet. Det är mycket en kursledare ska ta hänsyn till som ålder på hunden, individen och rasen....för att inte tala om hundens matte eller husse. En bra kursledare kan den konsten. Våra kursledare kan anpassa sig! Och det är vi glada för.

Idag fick jag också användning av att Cocos kan anpassa sig. Jag har sedan hon var liten både kört inkallning med rösten och med en vissling i en speciell melodi. Detta har jag gjort bara för att jag tycker att det är tjatigt att alltid ropa på henne om hon är lös och jag vill att hon ska komma till mig. Då har jag kört med en vissling som talar om att "om du kommer fort som bara den får du godis". Det låter dessutom snyggare i skogen att bara vissla in henne;) Idag fick jag användning för det eftersom jag fortfarande är förkyld har jag också tappat rösten sedan flera dagar och ska helst inte prata alls, än mindre ropa. Nu kom verkligen visslingen till användning och Cocos kom som ett skott. Annars hoppade hon som vanligt inte det lilla 2 decimeters hindret utan tänkte ta en omväg men det satte vi stopp för idag (he..he...) så hon var tvungen att hoppa och då gick det riktigt bra att hoppa flera gånger på rätt sätt efter det. Vi får se om vi får börja om från början igen nästa gång.  Även Assar anpassar sig hörde jag hans husse sa under kursen. Fast då handlar det om att husse ska vara beredd med korv hela tiden för då sitter Assar som ett ljus. Men om husse inte skyndar sig att plocka fram en ny korvbit jäkligt snabbt då anpassar sig Assar genast till att leta andra goda lukter på marken. Det kallade Assars husse för att Assar "blir helt manisk" men jag skulle snarare säga att han är helt magisk ....i anpassning, han ställer om sig snabbt till andra jaktmarker när bytet (korven) dröjer för länge. Även anpassning kan tolkas olika. Själv får jag samma skäll varje gång och samma läxa varje gång och det är att gå rak i ryggen när jag går med Cocos eftersom jag går som en fällkniv för att vi ska ha ögonkontakt. Jag fick den läxan idag också så det är väl lika bra att börja att anpassa sig?
 

Femte kurstillfället - bakåtsträvan

Idag var det avslutning på kursen och det har varit mycket bra att gå kursen. Cocos är sååå nöjd varje onsdagskväll för hon ligger bara och sover efter kursen och suckar behagligt då och då. Mitt eget samvete mår också bra då så klart. Visst skulle jag vilja ha snabba resultat och då menar jag inte där och då på kursen utan i vardagen. Cocos blir ju som en liten ängel så fort vi kliver in på kursområdet men på de dagliga promenaderna har jag inte samma framgång än. Känns det igen? Men jag har inte heller korv med mig alltid. Jag kan inte bli en vandrande korvautomat 24 timmar om dygnet så jag hoppas att hon ändrar sig även i vardagen.  Idag övade vi på att backa (alltså att hunden går baklänges) och det är verkligen kul att lära oss något nytt så nu ska vi öva på att backa hemma. Jag övar som vanligt på att vara rak i ryggen när Cocos ska "sitta fot" men oj vad snabbt jag faller tillbaka ibland (oftast när jag tror att Lisa och Agneta inte ser:). Assar backade också idag men det var snarare en Houdini-backning för han tog sig ur sin tygbur i bilen på väg till kursen. Han rev helt sonika upp nätet på tvären och var överlycklig över det. Han påminner om en liten clown som har nya glada överraskningar på gång hela tiden. Assar och Cocos brukar åka i varsin bur till och från kursen och på vägen dit tjuter de (nåja mest Assar) av förväntan och på vägen hem är de knäpptysta. Idag fick Assar dela bur med Cocos hem och de var lika tyst som vanligt på hemresan om än lite trångt kanske. Assar kunde inte lägga i backen från den buren i alla fall för den är av stål ...ha...ha! I bilen hem pratade Assars husse och jag om hur dagsformen på ägaren påverkar hunden under kursen och och vi enades om att det borde nog påverka dem en del. Men hundarnas dagsform däremot verkar alltid vara på topp.

Tro för all del inte att det inte blir någon mer kurs för vi är redan anmälda på en fortsättningskurs som börjar nästa vecka. Här går det inte att backa ur förstår ni. Ja, vi vågar ju inte annat än att gå kursen när vi hör hur mycket vi ägare behöver öva oss. Lisa och Agneta är långt ifrån färdiga med oss har jag hört .....så vi lär drillas vidare mot nya övningar.

Första fortsättningskursen - de luxe

Idag blev det lite skärpta övningar och det var mycket bra. Cocos blir ju som bekant som ett litet ljus när vi kommer till kursen. I vardagen är hon betydligt mer okoncentrerad och jag skulle vilja öva mycket på situationer som händer i vardagen. Så blev det idag. En övning bestod i att det trollades fram en ny hund. Det var Agneta som tog ut Studs (Cocos bror faktiskt) och nu hände det saker med Cocos. Ögonen for nästan ur skallen på henne och koncentrationen var ytterst ojämn för att uttrycka mig milt. Hon var ju tvungen att kolla den nya hunden. Dessutom morrade den nya hunden mycket när den busade med sin matte (en Kerry låter gärna som en galen varulv när det vankas bus).  Det gjorde Cocos ännu mer upphetsad och det var då jag försökte öva på korvkontakt. Det gick sådär....men gud vilken bra övning. Senare kom det ut en annan ny hund nämligen Lisas duktiga Irma och hon var, i Cocos ögon, inte lika intressant som Studs, säkert för att hon inte var en Kerry för Kerrysar tycker ofta att andra Kerrysar är extra spännande. Inga morrande ljud hade hon för sig heller. Men det var verkligen nyttigt med nya hundar. Nästa övning var den jag kallar övning "de luxe" för den övningen hade verkligen allt! Vi stod utspridda med våra hundar sittandes vid sidan och så skulle vi släppa en eller ibland två hundar åt gången mitt i detta. Men det betyder inte att våra hundar ska springa fram till de andra hundarna för den skull, de ska lyssna på sin förare och följa sin förare ändå. Både Assars husse och jag gick med våra hundar lösa fast vi hade kontakt med dem och det gick bra, denna gång. Nästa gång får vi prova att säga "hopp o lek" så får vi se hur det går. Ett par hundar var mer frimodiga och sprang fram till Irma (hon var ju ny i gruppen) och det blev lite kaos med ägare som ropade och hundar som for runt. Cocos som är med på alla noter på sekunden ville så klart vara med och jaga upp de andra hundarna men då gäller det att öva på att hon ska sitta still och lyssna på mig, trots kaos runt om. Vid ett tillfälle kom en hund fram mot oss och då gäller det att jag hjälper till att mota bort den hunden så att den hellre vill springa till sin förare och få beröm. Detta är också en bra övning i övningen för då lär sig min hund att det är jag som flockledare som ska mota bort andra hundar och lösa situationen och min hund ska vara passiv. En terrier brukar vilja ta tillfället i akt att (även här på sekunden) hjälpa till att mota bort den andra hunden. Eftersom föraren ändå skriker på en annan hund så tycker ofta en terrier att den gör en laginsats med ett skrämmande utfall. Här får man då tillfälle att visa och korrigera att "detta fixar jag....inte du och inte vi".

Jämfört med dessa superbra övningar känns det ibland lite futtigt att öva på att hunden ska sitta exakt rakt vid sidan istället för lite snett. Dessa "de luxe" övningar som vi gjorde idag ger så många olika saker i samma övning och det känns mycket verklighetsförankrade för vardagliga situationer. Dessa övningar kan man ju bara göra med hjälp ifrån kursledare och de andra deltagarna eftersom man behöver dem och deras samarbete. Att hunden ska sitta exakt rätt vid sidan kan man öva ganska bra utan andra hundar har jag märkt. Assars husse och jag hoppas att det blir mycket av dessa övningar på denna fortsättningskurs.

Våra glada kursledare

Andra fortsättningskursen - hundväder

För er som läser detta och inte bor i Skåne ska jag berätta hur vädret är här nere när man ska ha kursverksamhet på hösten/vintern. REGN, BLÅST, STORM, MÖRKT och KALLT ända in i märgen. Spotta godis så att Cocos fångar godisbiten som vi har övat på kan man glömma i totalt mörker. Trots att vi har viss belysning på kursområdet så är en microbit korv inget som någon hund har chans att se i mörkret. Eftersom det är kallt så är man påpälsad likt en michelingubbe och det begränsar rörligheten avsevärt. Man kan inte hålla blicken framåt då det regnar i vågrät riktning vilket gör att det är bäst att vanka fram i alla sina lager kläder under tiden man tittar på sina skor. Eftersom det samtidigt stormar så är det ytterst ovanligt att man uppfattar allt som kursledarna försöker förmedla trots att de verkligen höjer rösten. I allt detta ska man hålla reda på sin hund som, om den inte blåst bort, förmodligen håller sig på den vänstra sidan av föraren. När man äntligen har lokaliserat sin lilla hund ser man hur hundens öron fladdrar hysteriskt i stormen. Hunden lättar nästan från marken likt en Mary Poppins i sitt hundtäcke som också fladdrar med hög intensitet trots ett gäng gummisnoddar och kardborreband runt hela hundens kropp. Det är bara de massiva trycket av regndropparna, eller i värsta fall hagelbollarna, som håller ner den lilla hunden mot marken. Hur tror ni att en före detta gräsmatta ser ut i detta väder? Det ser ut som innehållet av dynga i en silo har exploderat över den före detta gräsmattan och man asar sig fram i ihärdiga försök att få med sig graningekängorna (som först sugs ner djupt i eländet för att sedan tveksamt släppa efter med ett udda slurp-ljud) i riktning framåt. Denna geggamojja är så hal så att isdansens underlag ter sig som sandpapper i jämförelse med detta. Fattas bara att man drattar på ändan i denna gegga. Cocos tror inte sina öron när jag säger att hon ska sitta i detta och jag måste säga att sådana här kvällar har jag faktiskt lite förståelse för att det inte är helt kul att sätta ner hela härligheten i sörjan. Cocos som har skägg har nästan istappar hängandes där men hon tittar tappert upp mot mig trots att regnet smattrar i ögonen (lite svårt med keps på henne). Vad gör man inte för sin hund i alla väder och vad gör inte hunden för korven?

När Assars husse och jag åkte hem från kursen kunde vi konstatera att det är tur att våra kursledare är så glada oavsett väder för vi har faktiskt riktigt skoj medan vi övar och vi retar varandra med glimten i ögat och då känns genast stormen lite svagare. En annan sak jag lätt kan konstatera är att det är lättare att ha Assars borderterrier päls i detta väder än en Kerrypäls att ta hand om efter den geggiga kursen. Men de dagar som förflyter utan hundväder är jag tacksam över den silkeslena, lockiga, vackra och ickefällande pälsen som bara en Kerry kan ha.

Tredje fortsättningskursen - funderingar om önskvärt beteende

Vi har börjat att ha hundarna mer och mer lösa nu medan vi övar och det går oftast bra. Assar var på ett busigt humör idag så han tog tillfället i akt ett par gånger och stack iväg till någon av de andra hundarna. Då hjälper vi alla till att jaga bort honom så att han inser att det inte är så kul att vara utan husse. Behöver jag säga att Cocos också var lös men sprang inte till någon annan hund:-) En hund gör ju det som den har fördel av och då gäller det att husse /matte får öva på att säga nej klart och tydligt till fel beteende och att berömma önskvärt beteende. På kursen övar vi också med förbudsövningar att nej betyder nej och inget annat. Denna filosofi gäller egentligen också för föräldrar och barn. Barn gör också det som de lär sig att ha fördel av....till exempel tjat. Hur ofta säger föräldrar nej klart och tydligt nu för tiden? Föräldrar skulle i större utsträckning få öva på att nej betyder nej och inget annat. Föräldrar skulle också ge mer stöd åt varandra genom att säga till ett annat barn som ligger på golvet i mataffären och gormar för att den inte får en glass att ”så gör man inte, res på dig och lyssna på din mamma”. Varför finns det då inte sådana kvällskurser för föräldrar och barn?

Idag var jag nöjd med Cocos på en viss övning och det är när jag busar upp henne (det tar en sekund) och då vrålar hon, morrar, hoppar, låtsasbiter och beter sig allmänt galet. Hon själv har extremt kul med den sortens bus. Sedan säger jag att det räcker och så gör vi en liten lydnads övning. Att gå ner i varv lika snabbt som hon startade gör hon faktiskt riktigt bra, ett önskvärt beteende. I övrigt tycker Agneta att jag korrigerar Cocos lite för snabbt istället för att ge henne tid att själv rätta till sig. Tänk så bra att det är någon som analyserar ens sätt med sin hund för Agneta har rätt, det är precis det jag gör. Jag ska öva på att vänta lite....det blir en utmaning. Nästa gång ska hundarna få simma inomhus i pool, det blir intressant.

Fjärde fortsättningskursen - simma lugnt!

Idag var det simträning på schemat och vi hade förmånen att få prova det på Helsingborgs djursjukhus. Där finns det snälla människor som är proffs på ämnet och de ställer upp på kvällstid för att vi ska få prova att simträna med våra hundar. Först ut var Assar och han gled i badet som om han aldrig gjort något annat och simmade likt Ester Williams hur lugnt och balanserat som helst. Man undrar om de har tjuvtränat mycket på det i sommar? Det var knappt att vattnet krusade sig på ytan när Assar var i och tog sina simtag. (Se på bilderna nedan). Efter Assar var det Cocos tur och hon kom i lite snett först men när hon väl var i simmade hon för kung och fosterland! Hon överdrev sina simtag så vattnet stod som flera tsunami vågor och ljudnivån var ungefär som Niagarafallet, men hon hade roligt. Dock kunde vi konstatera att hon låg något högre i vattnet än vad Michael Phelps någonsin gjort. Hon apporterade en röd dummy och verkade mycket nöjd, men lite väl uppjagad kanske, och vi människor runt henne fick användning av våra regnställ. Efter henne var det Winstons tur. Winston (Cocos pappa) går också kurs hos Agneta och Lisa fast på tisdagar och nu skulle han få vara med och simma. Det märktes att han har gjort det en gång innan för han gled också ner ganska snyggt och simmade lugnt, visserligen med lite fler vågor än Assar men det såg ändå ut som han visste vad han gjorde. När de simmat färdigt blev de duschade och torkade av proffsen som om de var på en fin SPA-anläggning. Det var möjligen lite lerinpackning som vi inte hann med men å andra sidan blir Cocos lerinpackad varje dag på våra långpromenader här i slaskvädret i Skåne. Efter detta skulle hundarna bli trötta men det gick inte så fort att bli trött för Assar. Han blev nämligen instängd i ett rum intill poolen för att torka lite och denna dörr har en glasruta ca 1 ½ meter upp på dörren så att människor ska kunna titta in. Då ser vi Assars lilla huvud var tionde sekund i denna glasruta hoppandes upp för att se oss andra. Man kan inte annat än att le åt den lilla påhittiga hunden.

Cocos var i all fall lagom trött när hon kom hem och hon fick faktiskt ett tjockt badlakan placerat i soffan och där låg hon resten av kvällen och torkade så sakteliga och mådde säkert som en prinsessa....ja alltså en simprinsessa.

       
Assar och husse, lugnt vatten.....                                        Cocos i vågorna....
         
Winston är lugnare än dottern...                                            Cocos på SPA....

Avslutning på fortsättningskursen - Cocosbollens prövning

Ja så var det dags med avslutningen på kursen och jag måste få passa på att skryta lite. Cocos var verkligen duktig idag då hennes lydnad fick testas ordentligt. Innan kursen så var vi inne i den lilla stugan och pratade med Lisa och Agneta. Medan jag pratar på så hittar Cocos överblivna rester från julskinkan i papperskorgen straxt bakom mig. Detta upptäcker jag så klart efter att hon redan stoppat i sig av julskinkan. Det hade varit jullunch i stugan innan vi kom och därav fanns det skinka i papperskorgen, det är möjligt att det fanns delar av annat på ett julbord också för Cocos verkade mycket nöjd. Frågan var då om Cocos skulle vara intresserad av den vanliga korven som jag brukar ha med när hon redan ätit julbord. Jo då, det var hon. Vi var bara fyra ekipage på kursen så det var lite extra lyxigt idag. Alla hade hundarna lösa medan vi tränade och då blir det lätt så, särskilt med unga hundar, att en och annan hund smiter ibland och får ett glädjefnatt och drar med sig någon annan hund under tiden. Detta skedde många gånger denna kväll och den som toppar denna "sticka-iväg-och-inte-lyssna-men-ha-jäkligt-roligt"  lista är så klart Assar. Han är inne i en ålder nu då han provar sig fram och då ingår det att sticka iväg och springa fort, fort fram till en annan hund och busa. Eller prova att ta husses morgonmacka på köksbordet eller bita av banden på sitt fina täcke....han måste ju kolla vad som är acceptabelt och vad som inte funkar.

Åter till Cocos, när dessa tre andra hundar far runt på planen i 180 knyck och busar och har roligt och deras ägare ropar på dem (utan att någon av hundarna bryr sig) och när dessutom det springer två kursledare som ska försöka verka skräckinjagande för att mota hundarna till sina ägare så sitter Cocos lös vid min sida! Nja, hon har inte kontakt med mig och hon sitter inte still för hon har 100 % kontakt med de springande hundarna och hon skakar av upphetsning men hon sticker inte dit! Me like.... Detta skådespel med ropande folk och springande hundar återkommer flera gånger så att jag verkligen får flera tillfällen att öva henne. Måttet blir nästan rågat för Cocos när Agneta tar ut Snurra (Cocos faster) och Lisa tar ut Irma (glad rottis) och Cocos kan inte längre sitta vid min sida utan hon står och skakar. Men hon blir kvar hos mig och jag har bara sagt nej utan att skrika (som vi människor ofta gör då vi tror att hundar hör dåligt) och jag ger henne en bit korv då och då när hon har tid att släppa blicken från allt som händer. Jag är mycket nöjd med henne och glad för kalabaliken så att jag fick tillfälle att se hur Cocos lyder i "skarpa lägen". Förutom denna kalabalik som uppstod ibland gjorde alla ett bra jobb då vi gick en slags variant på en rallylydnadsbana och då vi körde lite avslutningslydnad. Hundarna och vi har verkligen lärt sig något och jag tror att Agneta och Lisa var nöjda med sitt jobb.

På vägen hem efter kursen så diskuterade Assars husse och jag hur man hittar bra metoder för att göra sig förstådd med sina hundar (sina terrier). Du ska vara glad när hunden kommer till dig trots att de har sprungit iväg från dig, sägs det. Då lär sig hunden att det är kul att komma till sin husse eller matte. Men anpassar vi detta till hundens ålder? Som liten valp stämmer metoden bra men om hunden fortfarande håller på med detta som ung eller vuxen så har ju inte metoden hjälpt ett dugg. Då kanske vi ska byta metod till en metod som passar för hundens ålder och hundens mottaglighet för högre krav? Om hunden fortsätter att sticka iväg kan man ju inte hålla på att vara glad jämt bara för att den återvänder när den behagar. Hur vet den då att den gör fel? Vi har väl inte samma konsekvenser om ett barn gör något tokigt oavsett om barnet är ett år eller tolv år? Vi anpassar konsekvensen beroende på barnets mognad. Detta bör ju gälla hundar också. Frågan är bara vilken metod man ska byta till som kommer att fungera på just den hunden, rasen och individen? Vi får nog fortsätta att pröva oss fram till bästa metod om vi har något problem som hunden envisas med att upprepa och som vi vill få bort. Vi ska nog komma ihåg att gör vi som vi alltid har gjort får vi det resultat vi alltid har haft. Har det inte hjälpt så får vi helt enkelt göra på något annat sätt och se om resultatet blir bättre. Cocos och jag fortsätter att träna vidare och vi gör framsteg med allt utom med det där med att inte dra i kopplet.....jag är uppe i 8 olika provade metoder i det ämnet nu. Undrar hur många jag har kvar....


© Copyright och webdesigner: Ylva Alpheim   Bilder och text får inte användas utan tillstånd. Senast uppdaterad: 2008-12-18.